Vår fantastiska rundresa på 10 dagar tar sin början i landets kommersiella centrum- exhuvudstaden Colombo. Vår guide blir den sympatiske Mr.Bernard Andrahennady. Med på vår resa är även frilansjournalisten Annica Carlsson från Göteborg och filmaren Henrik Johansson från Trollhättan.
Äventyraren Marco Polo beskrev Sri Lanka som den vackraste platsen på jorden.
Téproduktionen, hinduismen och buddhismen har en stark påverkan på landet
liksom elefanten- Sri Lankas fina nationaldjur!

Denna gröna smaragdö är ungefär lika stor som Irland.
År 1972 bytte man namn från Ceylon till Sri Lanka.
Dagsetappen består av rutten längs med kusten och de kopparbruna stränderna och turistorterna Kalutara, Bentota, Ambalangoda, Hikkaduwa ner till Galle.

Innan det skall vi dock besöka ett hindutempel som också kallas för kovil och är utsmyckat med sina gudar. De flesta tamiler bekänner sig till hinduismen.
Vid kusten samlar dom skickliga trädklättrarna upp saften från palmyrapalmen
som senare blir toddy, basen för nationaldrycken arrack.

Vi närmar oss vårt andra stopp för dagen, Kosgoda där vi skall besöka ett sköldpaddskläckeri som sponsrats av framlidne göteborgaren Victor Hasselblad.
Föreståndaren Falitah Abdul berättar att inkubationstiden för äggen, som begravs en halvmeter under sanden, är mellan 48 och 52 dagar.
Saltvattnet i tankarna är från havet och byts ut var tredje dag.
Här förvaras dom små nykläckta sköldpaddorna i tre dagar innan dom släpps ut i havet under nattetid. Ca. 20-25% av ungarna överlever.
Falitahs farfar, Dr.Opende da Silva startade Kosgoda Turtle Hatchery år 1978.

Vi lämnar sköldpaddorna i Kosgoda och kör vidare mot Lighthouse Hotel i staden Galle. Här har vi ett möte med kökschefen Mr.Mohan Kolatunga.
Han berättar allt om curry och andra viktiga ingredienser som ingår i maträtterna
på Sri Lanka. På kvällen severas han och hans team lite mildare curryrätter så
att även vi som inte är så vana skall kunna äta dem. Middagen i kvällsbrisen är utsökt!

Araber, portugiser och holländare har alla satt sin prägel på Galle.
Dagens invånare som är ättlingar till européer kallas för burghers.
Ett hällande regn gör att vi fortsätter resan till Matara och Tangalla.
Överallt på Sri Lanka så ser man den vanliga kokosnöten men även den brandgula
varianten King Coconut.
”A King Coconut A Day Keeps The Doctor Away!”
Thambilin, som är det inhemska namnet, är inte ätbar men är en nyttig törstsläckare.
En del säger att den t.o.m kan användas intravenöst.

De olika monsunvindarna påverkar klimatet på Sri Lanka.
Längs sydkusten kör vi vidare mot Hambantota för att få en försmak av det vilda Sri Lanka i närbelägna Bundala National park.
Bundala är mest känt för sina långsvansade grå langurapor och sitt rika fågelliv.

Batik är en relativt ny konstform här på Sri Lanka.
Vi stannar till på hos några hantverkare för att få en insyn i detta från början indonesiska konstnärskap.
Tekniken är att reservera eller skydda textilytor med hjälp av en vaxblandning så att färgbadet inte kommer åt dom.
Olika delar bivax, paraffin och harts smälts ihop och fångas upp av en vaxkanna eller ett redskap som kallas för tjanting
Processen är långdragen med olika bad, torkning och kokning.
Vaxet som lossnar återanvänds!

Nu blir det mer djur och natur i Yala Ruhunu National Park som ligger
ca. 30 mil från huvudstaden Sri Jayawardenapura Kotte.
Otroligt nog klarade sig alla djur här sig undan den otäcka tsunamin år 2004.
Nationalparken Yala Ruhunu är synnerligen elefanttät så risken att missa
en Elephas Maximus Maximus, är ganska liten.
Den ceylonesiska elefanten är mindre än sin afrikanska kusin, har mindre öron
och huvudet är den högsta punkten - inte ryggen.
Vissa menar att den även är mer smidigt och proportionellt byggd.
Den afrikanska stäppelefanten(Loxodonta Africana) har även en tå/nagel mindre på både fram-och bakfötterna - fyra resp.tre mot fem resp.fyra.
En annan skillnad är att den ceylonesiska elefanten bara har 19 st. revben mot stäppelefantens 21.
I århundraden har den används som arbetsdjur här på Sri Lanka och det stolta nationaldjuret löper som en röd tråd genom landets historia. För buddhisterna är
elefanten ett heligt djur.

Den sällsynta läppbjörnen tar sig fram mellan trädstammarna.
För den som inte vet, är Baloo i novellsamlingen Djungelboken(1894)
av Rudyard Kipling(1865-1936), just en läppbjörn.

På natten händer något speciellt. Någon har sett en elefant som förirrat sig in på hotellområdet. Vi sitter på verandan och läppjar på ett glas arrack när vi nås av nyheten som visade sig vara sann. Otroligt!
Vad väntar nu framöver?
Guiden Bernard förklara att vi snart skall uppför ett pittoreskt landskap till de frodiga bergsplatåerna. Han skall försöka ordna ett besök på téfabriken Glenloch.

Det vackra Ravanna-fallet markerar startskottet för vår fortsatta resa
upp för ett det grönskande landskapet med slingrande bergsvägar.

Vi närmar oss Nuwara Eliya- ”Den Ljusa Staden”.
Nuwara Eliya ligger mitt i dom prunkande fälten av det ”Gröna Guld” som blivit liktydig med Sri Lanka – téet!
Här kände sig britterna nästan lika hemma som i Skottland.
Klimatet är svalt och behagligt.

Incheckning på Hotel St.Andrews och sedan kvällsmålet hoppers-
en sorts fylld rispannkaka.
Téet kom att ersätta kaffet som drabbats av en förödande lövsjukdom.
Tébusken introducerades av James Taylor år 1867 och lämpar sig ypperligt fint
på Sri Lankas lummiga bergsplatåer.
Samtliga kaffeodlingar på dåvarande Ceylon slogs ut av den fruktade
lövsjukdomen Hemileia Vastatrix inom en femårsperiod.
Tébusken måste beskäras, ha skugga från inplanterade träd och är produktiv i ca.
40-50 år. De två översta bladen samt toppskottet plockas av téplockarna.
Förmannen Bandar på Labukelle Tea Estate, berättar följande:
-Plockarna måste få hop den dagliga viktransonen på 20 kilo.
Vidare säger Bandar: -Lika lön för kvinnor och män.

Britterna gjorde ön till en del av sitt imperium och tvångsflyttade stora grupper
tamiler från Indien för att arbeta på de stora téplantager som blev en stor industri.
Här finns skolor, sjukhus och bostäder. Krav på rättvisemärkning från västvärlden
har satt stor press på plantageägarna för att förbättra såväl arbetsförhållandena som
levnadsvillkoren för téplockarna.

På Glenloch Tea Factory får vi förmånen att följa hela proceduren.
Först måste bladen förtorkas och skrumpna då 47% av fuktigheten skall bort.
Därefter tillkommer rullning fyra gånger under en halvtimma så att bladfibrerna bryts ner. Sedan sker fermentering i nittio minuter innan aromen tränger fram genom dom nu bruna bladen.

Det jästa téet torkas sedan under tjugo minuter där ingångstemperaturen är nittio
grader och utgångstemperaturen 50 grader.
Slutligen återstår rening-och sorteringsprocessen genom fyra olika maskiner.
Kvalitétsindelningen är invecklad ochinget för en lekman som mig.
Det främsta téet går på naturligtvis på export.
Från tébuske till dryck i tékoppen är det bara 24 timmar.
År 1753 fastställde Carl von Linné det latinska namnet Thea Sinensis.

Vi lämnar Sri Lankas “Gröna Guld” när vi fortsätter till det fina vattenfallet Ramboda.
Färden går därefter vidare mot den gamla huvudstaden Kandy.

Fortsättning på Sri Lanka-resan följer i Del 2!