Lettland är så nära men ändå så
långt borta.
Ja, så kände jag innan avresan till Baltikum och för mig var
det här okänd mark.
Nyfikenheten och möjligheten att nu äntligen få lära känna
Lettland
lite närmare drev mig på en 10-dagarstur till Latvija!
År 1991 blev landet självständigt och EU-inträdet skedde
år 2004.
Det sägs att Lettland har Europas snabbast växande ekonomi.
Kanske är det sant för här i Riga finns bilar
i överflöd, det byggs överallt och
hotellen är modernare än hemma i Sverige…
I Baltikums största stad, blickar frihetsgudinnan Milda
ut över den gamla
stadskärnan. Aleksandrs Cakste har lettiska rötter
och driver nu det populära
svenskhotellet “Valdemars” mitt i Riga. Så här säger
han om letterna som folk;
-Letterna som folk är väldigt nyfikna och inspireras av utländska
impulser.
Man vill helt enkelt nå samma standard som övriga EU-länder.
Nya förbindelser med både båt och flyg bidrar till ökad
turism och attraherar även
investerare från övriga Norden.
Lettland är indelat i fyra regioner förutom huvudstaden Riga;
Livland(i mitten och i norr), Kurland(i väster), Semgallen(i söder)
och Latgallen
(i öster). Vår resa kommer att ske I nästintill hela
Lettland förutom Latgallen.
Lettland är för många svenskar relativt okänt men det
skall vi råda bot på nu.
Tillsammans med min chaufför Gatis, skall jag utforska
mer av Lettland.
Vi åker söderut till första anhalten Bauska
i regionen Zemgale.
Bauska var ett viktigt handelcentra i mitten på 1400-talet och här
härjade såväl
Karl den XII som Peter den Store.
Staden fyller 400 år nästa år dvs år 2009 och ligger
beläget ca. 65 km från Riga.
Under det Andra Världskriget förstördes staden ganska rejält.
Jag guidas runt av Ina Line från Semgalles Turistbyrå.
Restaureringsarbetet av slottet Bauska Pils har hållit
på ett tag med bl.a expertis
från Tjeckien.
Ina beraättar att Bauska Pils byggdes i två omgångar i mitten
på 1400-talet och fungerade
som en gränsstation för handel mellan Litauen och Lettland.
Ett annat slott av hög klass är barockslottet Rundales Pils
ca. 20 kilometer från Bauska.
För designen till detta sommarpalats stod Francesco Bartolomeo Rastrelli-
arkitekten bakom bl.a Vinterpalatset i St. Petersburg.
Bygget omsatte närmare ettusen personer under två perioder.
Detta pga av exilen för ägaren, rikshertig Ernst Johann von Biron.
Både exteriören som interiören är imposanta och interiören
är smakfullt inredd i rokokostil.
Konstverk, kakelugnar, guldutsmyckning och diverse möblemang står
intakt och ger
en perfekt kuliss åt det nygifta paret som försöker dansa vals.
Turen går vidare till de djupa skogarna och Tervetes Dabas Parks.
Här har man byggt upp en fantasifull naturpark med äventyr för
hela familjen.
I ”Sagoskogen” möter dröm verklighet och tiden verkar
står stilla
Miljötänkadet är stort här för “Moder Natur”-
Mammadabas.
Häxan har gjort i ordning sin brygd som består av svartavinbärsté
och gäckar
nu sina besökare.
På den stora ängen ligger lekplatsen som sysselsätter både
barn och vuxna.
Sagan om den lilla pojken Spriditis(Tom Thumb) som möter jätten Lutausis
är skriven av nationalförfattarinnan Anna Brigadere.
Den har även satts upp som pjäs I London.
Hennes hem är intakt och fungerar nu som museum och turistattraktion.
Anna Brigadere skrev komedier, barnböcker, dikter och teaterpjäser
sin egna hemmiljö
här runtomking Terveteskogarna.
Mest känd är hon alltså för “Spriditis-sagan”
om pojken som letar efter lycka och rikedom
i Terveteskogarna och som får lift av en svan till sina drömmars
mål…som visar sig vara
hans eget hem!
Ja, hur lyder ordspråket? “Borta Bra Men Hemma Bäst!”
Gatis och jag åker vidare ner mot gräsen till Litauen.
Mitt härbärge för natten blir i en annorlunda ekomiljö,
granne med en väderkvarn.
Stället drivs av Baiba och hennes vänner och heter “4 Sparnu
Iebrauktuve”.
På morgonen möter Baiba upp med nybakat bröd och färska
wienerbröd från
väderkvarnen. Vilken härligt doft!
Utanför Skrunda pågår musikfestivalen “Zvera”
i dagarna fyra.
På vägen dit plockar vi upp chefen för Kurzemes Turistbyrå,
Mr.Uldis Olehnovic.
-Här finns mestadels ungdomar från både Lettland och Litauen,
säger Uldis.
Men det finns även den gamla skolans punkare, anarikster och konstnärer.
Band från Frankrike och Finland är inbjudna för att spela här,
fortsätter Uldis entusiastiskt.
Nere vi floden tvättar och badar man, några gäng spelar fotboll
på ängen,
andra ligger i tälten och vilar sig medan några roar sig med sina
moutainbikes
Uldis och jag köper några pilsner och grillspett.
Det råder en mysig stämning här utan tillstymmelse till fylla
och bråk.
Från början var det en liten fiskeby men det strategiska läget
i Östersjön lockade hit
självaste Napoleon. Spårvagnarna rullade tidigt här, emigrantfärjorna
utgick till Amerika
och industrin blomstrade före andra världskriget.
Nynäshamn, Karlshamn och Helsingborg är alla vänorter
till Liepaja.
Detta är även Lettlands rockstad nummer ett!
Uldis och jag ger oss ut på galej till “Fontaine Club” och
sedan till Rockcaféet.
Frihetsvindarna blåste tidigt i Liepaja mot Sovjetunionens diktatur vilket
man kan påminnas av än idag. Nästa 50 års förtryck
från Sovjetunionen!
”Karosta” hette den ökända ryska flottbasen
här men det är även namnet på en
otäckt skicklig och realistiskt iscensatt teaterföreställning
om terrorn under diktaturen
Här får man ställa upp på fängelsegården, vandra
i led, bli avfotograferad, skrämd,
utsatt för lättare “tortyr” och förhör.
En del besökare finner det allför verkligt och bryter ihop, berättar
Uldis.
Fortsättning följer i Del 2!