Skillnaden på den här ”Tarzan-touren”, är att man glidet på linor
mellan stationer och det gäller sannerligen att hålla tungan rätt i mun.
Om inte kan det gå illa som för en tysk kollega som inte hann bromsa
in och fick ta emot med båda fötterna. Resultatet blev två st. stukade vrister. Trist!

Jag kände mig faktiskt mer som Tarzan än som Jane…
Dagen efter går vi upp klockan halv fyra på morgonen för nu skall vi
bege oss till Nationalparken Tikal. Soluppgången från tempel nr.IV har
ett rykte om sig att vara mycket spektakulär. Det är dok lite mulet och disigt
men bara att sitta här och lyssna till vrålapornas lystna läten och alla de
andra djurens locktoner och morgonljud, är en njutning för örat.

Tikal var länge ett centrum för Mayafolken.
Mayakulturen uppstod i lågländerna där kakaobönan fanns och deras gudar
”gav dem vatten med regnet, ljus med solen, föda med majsen och livet med…döden”.
I Mel Gibsons film ”Apocalypto” framstår många av dem som blodtörstiga
vildar ständigt på jakt efter offer som skall ”skänkas” till gudarna.
Även om viss rivalitet kan spåras så var de facto mayafolken oerhört skickliga
astronomer som studerade planeten Venus. De var också tänkande matematiker som uppfann nollan och lade grunden till vår kalender.
Mayafolken hade samma religion, kultur och taktiken med att omringa fienden
med pilbågar, infördes av Kung Den Store Jaguar-tassen.

Mayakulturen började förfalla när spanjorerna anlände.
Vad som egentligen orsakade kollapsen är till dags dato ännu höjt i dunkel.
Sjukdomar och svält pga av höjd medeltemperatur och torka som följd kan
ha varit en av orsakerna?
Mayastaden Tikal är en imponerande plats med; ”El Mundo Perdido”, ”Gran Plaza”, ”Acrópolis del Sur”, och ”Plaza de los Siete Templos”, bara för att nämna några av de storslagna byggnadsverk som minner om en av de mest intelligenta civilizationer som någonsin funnits på vår planet!
En heldag är det minsta som man skall spendera här.
Tikal är för många höjdpunkten i hela Centralamerika.
-Vem kan säga emot detta, menar vår guide, Ricardo Aguilar!?
Nationalparken Tikal uppfördes på UNESCO´s lista över naturliga och kulturella
världsarv år 1979.

Rigoberta Menchú, som tog emot Nobels fredspris år 1992, försöker få eftervärlden att erkänna dagens ättlingar till Mayafolken.
Hennes ansträngningar att ena många av ”indianfolken” kan resultera i en presidentpost år 2011. Årets val (2007) vanns som bekant av Alvaro Colom.

Vi återvänder till Ixpanpajul(naturparken) och beger oss upp mot toppen för den
utsökta utsiken från ”Mirador”. Efteråt väntar Canopy-walk, som är vandringsspång
uppe i krontaket trettio(!) meter upp i luften.
En liten kust remsa i nordöstra hörnet av Guatemala gränsar till Karibien.
Staden heter Livingston och dit skall vi nu!
Känslan är definitivt mer karibisk och lugnare. Här bor mestadels mörkhyade
guatemalteser. De har sitt egna språk, garífuna, och härstammar från ön St.Vincent.

Vi färdas nerför ”Den Söta Floden”- Río Dulce - och passerar fortet El Castillo
de San Felipe. Río Dulce förbinder Livingston med vår nästa anhalt, Quiriguá.
Quiriguá var förmodligen befolkat redan på 200-talet. Mycket av Mayakulturen ochstenstoderna i Quiriguá, upptäcktes av amerikanen John Lloyd Stephens.
Han var lite av dåtidens Indiana Jones och reste runt i det antika Grekland,
Centralamerika, Mexico och det forna faronernas rike, Egypten.

Quriguá är befriat från monumentala byggnadsverk men de stora stenblocken
är imponerande och pampiga.. Skulpturerna här är uppemot tio meter höga och
det tyngsta blocket väger nästan 65(!) ton…
De är gjorda av sandsten och har märkliga inskriptioner och hieroglyfer
från Mayakulturen. Ofta med livet, underjorden och himlen som motiv.
Sedan år 1981 finns Quiriguá-stenarna med på UNESCO´s lista över världens
kulturarv.

Cirkel är sluten när vi återvänder till huvudstaden Guatemala City efter
tio dagars kuskade runt landet. Guatemala City, som är Centralamerikas största stad,
hyser många arrangemang, mässor, kongresser och events.
Vi tar en titt på Guatemalas reliefkarta som gjordes år 2005.
Kul att ”återse” några av de platser som vi besökt under vår resa i Guatemala.
Ekologen Georg Andersson välkomnar fler turister från Sverige.
-Spanskakurser, mayakulturen och mångfalden bland djur och växter är
starka argument för en vistelse i Guatemala, menar George.

-Jag kan bara hålla med för Guatemala är verkligen ”färgernas rike” och
jag har redan bestämt att resa tillbaka för att plugga spanska och lära
mig lite mera om Mayakulturen.
-Guatemala kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta,
säger Anna Lundholm, resereporter för travelfilm.se

Resereporter: Anna Lundholm
Foto: William Kilander
Redigering: William Kilander
Grafik: David Lundvall
Tack till: INGUAT, Karin Beeck, Mrs.Susan Beltranena Barrios, Georg Andersson och till hela befolkningen i Guatemala
Extra tack till: Ricardo Aguilar (vår eminenta guide)