“Baracoas tropiska landskap och den rofyllda miljön ger det äkta Cuba ”

Under alla mina resor till Cuba har jag alltid hört talas om det mytomspunna Baracoa.
För många cubaner är det exotiskt att åka hit till Cubas östligaste stad och tillika
nationens första stad.
Jag har även varit på väg hit ett antal ganger men väder, vind och ett pressat tidsschemat
har inte tillåtit det…förrän nu!

Efter resemässan FITCuba 2008 tar jag tåget till Santíago de Cúba, sedan hyrbil genom Guantánamo till staden som betyder “havets närvaro” – Baracoa.
Det relativt torftiga ökenlandskapet förvandlas uppe i bergen till en prunkande trädgård
när man kör genom den slingriga och farliga bergsvägen som kallas för La Farola.

Baracoa ligger knappt 107 mil från Havanna och tillhör provinsen Guantánamo!
Vattentillgång och riklig nederbörd har givit upphov till
kakaoproduktion. Detta är taínoindianernas land.
Baracoa var även landets första huvudstad i tre år innan makten flyttades till
Santíago de Cuba. Staden grundades av Don Diego Velázquez de Cuéllar år 1511
och ligger i den s.k. Honungsbukten omringad av bergkedjor bl.a Sierra del Purial.

Här skall jag stanna i tre nätter på ”Casa Colonial” hos Gustavo och Yalína.
Precis som i huvudstaden Havanna finns det en strandpromenad som heter Malecón.
Jag börjar min rundvandring i Baracoa här och sedan drar jag mig mot stadens centrum
med stadshuset och Parque Central.
Här ligger katedralen ”Nuestra Señora de la Asunción” med bysten av
en synnerligen prominent herre!

Normalt sett i alla städer på Cuba brukar bysten föreställa nationalaposteln
José Martí Pérez. Så icke här!
Här är det caciquen-“indianhövdingen”- Hatuey som givits den äran.
Hatuey kom från grannön Hispaniola för att varna invånarna om conquistadorernas
rovgirighet och deras längtan till guldet.
Han försökte förena de olika stammarna mot den “Gamla Världens Erövrare” och
tiIl en början lyckades han bra. De sluga spanjorerna tillfångatog dock Hatuey och
brände honom på bål när han vägrade konvertera till katolicismen.
Han blev därmed Cubas förste martyr!

Sjöfararen och admiralen Christofer Columbus från Genua, imponerades av urinvånarnas gästfrihet och det vackra landskapet som var det ”finaste han någonsin skådat”!
Taínoindianerna hade utvecklat keramikkonsten, de visste hur man skulle plöja jorden
och hade ett väldigt komplext och mystiskt system av gudar.
De “drack även rök” (tidig typ av cigarr). Tobak betyder cohíba på deras språk.
Det blev dock så småningom en våldsam kollision mellan två världar där den ”Gamla Världen” urskillingslöst utplånade all högstående kultur, förslavade dess befolkning och plundrade naturtillgångarna. Allt i ”Guds Namn”!
Guldet sinade snart på Cuba men Hernán Cortés förintade snabbt aztekakukturen och
detsamma gjorde Francisco Pizarro med inkakulturen.
Sjukdomar och slaveri gjorde att ursprungsbefolkningarna decimerades rekordsnabbt.
Lösningen på problemet blev import av mörkhyade slavar från Västafrika.
Cuba avskaffade slaveriet år 1886, sist av alla länder i den s.k. Nya Världen.

Prästen Bartolomé de las Casas slogs för främst “indianernas” rättigheter.
Både han och Columbus fick upprättelse för sina gärningar långt efter sin död.

Baracoa har sin egen gatufest el. Karneval i början på april månad men pga av en smärre
översvämning vid strandstråket el Malecón hade festligheterna flyttats till mitten av maj
i år (läs: 2008). Rena rama flaxen för det visste jag inte om innan jag kom hit!
Här festar man i dagarna fyra med handel, lekar, tivoli, mat, musik och dans.
Roligt att se och upppleva i den annars lite sömniga staden…

Dagen efter blir det en utflykt till en av de mest förnämna stränderna här- Playa Maguaná.
Färden går via den mäktiga floden Río Toa, en av Cubas största floder.
Här finns en biologisk mångfald för många inhemska arter av flora och fauna.
Playa Maguaná ligger 21 kilometer nordväst om Baracoa.

Ett par undra meter ut ligger ett korallrev och här finns dykmöjligheter för den som vill.
Efter ett dopp avnjuter jag och mitt sällskap, färsk och nyfångad fisk från grillen!
Naturen är så grön att det värker i ögonen och på vägen tillbaka stannar vi till
vid floden Duaba för att skölja bort saltvattnet.
På kvällen står det några grytor och puttar på spisen och det ser gott ut.
Efter ett gammalt “indianrecept” har Yalína på Casa Colonial lagat till jätteräkor
i lokal kokossås med kryddor, vitlök och tomat. Smarrigt värre!
Flodräkorna från ”honungsfloden” Río Míel är utsökta!

Karnevalen fortsätter och det anländer nya tankar med lokal öl men det ser
snarare ut som bensin och smakar inget vidare även om mina bärare och medhjälpare
bälgar i sig som om det inte fanns någon morgondag.
På stora scenen fortsätter uppträdanden med olika musikgrupper och här dansas
det överallt oavsett ålder och kunnande.
Musik och dans är verkligen ett livselixir för cubanerna!

Nästa utflykt går ca 3 mil öster om Baracoa till någonting som kallas för Boca de Yumurí.
Det är en flod med en ravin där en naturskön miljö utöver det vanliga väntar.
Vägen dit går delvis längs kusten med den svalkande havsbrisen.
Guiden Norge Pérez garanterar ett ekosystem som är helt intakt.
Kommer man på morgonen så kan man se den rödmagade nationalfågeln
”Tocororon”(Priotelus temnurus) och den glupska ”Cartacuba”(Todus multicolor).
Här njuter man stillheten, det rika djurlivet, utsikten och vattenflödet.

Efter en båttur på mindre än tio minuter vandrar jag och guiden Rafael
vidare inåt ravinen. Här badar och tvättar(!) lokalbefolkningen sina kläder.
Rafael visar en del av de medicalväxter som finns här exempelvis salvia
som kurerar halsont och även fungerar som botemedel mot förkylningar.
Människorna här har både respekt och ödmjukhet inför naturens apotek.
Sedan ombesörjer Rafael på egen hand dagens lunch när han klättrar upp och plockar
några kokosnötter.
Vi kalasar på kokosmjölken och kokosköttet vid den “naturliga bassängen”.
Vilken underbar plats! Tiden står nästan helt stilla!
Otillgängligheten har bevarat det fantastiska ekosystemet
Längre upp i floddalen lutar de branta väggarna nästan 180 meter upp i luften
Boca de Yumurí är ett måste när man är i Baracoa!

Tillbaka i Baracoa vandrar jag längs Malecón från fortet Fuerte Matachín i öster
till fortet Fuerte de la Punta i väster.
De uppfördes av spanjorerna som försvar mot piraträder i slutet av 1700-talet.
I ”honungsbukten” ser man det heliga berget El Yunque –“Städet”-
som mäter 575 meter.
Kakaoindustrin är stor i trakterna kring Baracoa så ett besök på
Casa del Chocolate är ett måste!
Kakaoträdet (Theobroma cacao) härstammar från Amazonasområdet och fröna
spreds upp till Karibien och Mellanamerika via människor och djur.

Karnevalens sista dag är söndag och det länns lite avslaget nu.
Polymitasnäckans (Polymita picta) skal är otroligt vackert!
Snigeln lever i symbios med kaffeplantan och är endemisk för region kring Baracoa.
Det finns sex olika arter men man bör vara försiktig med att både plocka och köpa
dem för de finns inte i något överflöd!

Kvällsolen mattas av och den bästa utsikten över Barcoa hittar man
uppe på fortet El Castillo de Seboruco.
Vistelsen i Baracoa är till ända och jag håller med Columbus:
-Det här är det vackraste landskapet jag någonsin sett!

Baracoa är en prunkande pärla som man helt enkelt inte får missa på sitt Cubabesök
för här hittar man lite av Cubas sanna själ!

Hit skall jag tillbaka!

Resereporter: William Kilander
Foto: William Kilander
Redigering: William Kilander
Grafik: David Lundvall
Tack till: Norge Pérez, Yalína och Gustavo, guiderna i Boca de Yumurí
och till folket i Baracoa och på Cuba.

Extra tack till: Mrs.Tamara Gigato Hernández och Cubas Turistbyrå i Sverige

www.vivacuba.se
www.cubatravel.cu